När allt är såhär, riktigt dåligt, då är det så svårt att se de bra sakerna i livet. Saker som vänner, familj och roliga saker som ska hända. Man ser bara det dåliga. Hur gör man för att vända på detta? En klasskompis, som på något sätt alltid lyckas vara glad och se det positiva i allt, sa idag att vi Anebybor är väldigt deppiga. Att vi skulle göra som hon, vända på allt negativt så att det blir positivt. Bara någon timme senare sa en annan kompis att livet blir vad man gör det till. Detta har jag verkligen tänkt på idag (när jag inte sovit, haha), och självklart har de rätt. Det är ju så sjukt jobbigt att vara deppig, och bara se det negativa. Samtidigt förstår jag inte folk som alltid kan vara glada. Jag behöver vara deppig för att kunna vara glad. Allting är inte alltid en dans på rosor, och om man får gråta ut ibland och bara må riktigt dåligt blir det oftast bättre sen. 

Alla människor fungerar olika, och vissa kanske mår bra av att försöka vara positiva och glada. Bra för dem. Jag är inte en av dem, tyvärr. Önskar ofta att jag vore det, men jag är nog mer en person som mår bra om jag får gråta ut, gnälla lite och må dåligt. Sen blir livet så mycket bättre - fram till nästa depperiod såklart. Vad är du för en slags person?