Jag tror det är vårens fel. Att jag är såhär nuförtiden, lite kramig, lite hoppig och lite glad och lite arg och lite kär och lite mysig och lite trött. Det låter iallafall som en bra förklaring. Är det alltid så? För såhär har jag inte känt mig innan, tror jag. Det är ungefär som att ha fjärilar i magen och samtidigt ha världens skoskav. Bara så att ni vet. Nu ska jag nog sova en sväng, om jag kan. Drömma, ska jag göra mest. Såna där drömmar som jag vill drömma.