Jag saknar dig mest på kvällarna, för det är då det känns som ensammast. Det var då jag alltid kunde vända mig till dig & du fanns där. Allting blir så mycket jobbigare på kvällarna, när det är mörkt. Jag saknar dig på dagarna också, allt roligt som vi gjorde. Det kommer aldrig bli detsamma, det förstår jag. Jag var annorlunda då, och det var du med. På den tiden kunde jag verkligen vara mig själv med dig, men nu kan jag inte ens vara mig själv ensam, för jag vet inte vem jag är. Någonstans på vägen så tappade jag bort mig, & nu är det för sent. Jag måste bli ny, jag måste förändras. Annars funkar det aldrig. Jag saknar dig, varje dag. Hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig, det kommer aldrig förändras. ♥